Srimad Bhagawad Gita Chapter 3
Srimad Bhagawad Gita Chapter 3
zrImadbhagavadgItA mUlam - tRtIyo'dhyAyaH
OM zrI paramAtmane namaH
atha tRtIyo'dhyAyaH |
karmayogaH
arjuna uvAca
jyAyasI cetkarmaNaste matA buddhirjanArdana |
tatkiM karmaNi ghore mAM niyojayasi kezava || 1 ||
vyAmizreNeva vAkyena buddhiM mohayasIva me |
tadekaM vada nizcitya yena zreyo'hamApnuyAm || 2 ||
zrIbhagavAnuvAca
loke'smindvividhA niSThA purA proktA mayAnagha |
jJAnayogena sAGkhyAnAM karmayogena yoginAm || 3 ||
na karmaNAmanArambhAnnaiSkarmyaM puruSo'znute |
na ca sannyasanAdeva siddhiM samadhigacchati || 4 ||
na hi kazcitkSaNamapi jAtu tiSThatyakarmakRt |
kAryate hyavazaH karma sarvaH prakRtijairguNaiH || 5 ||
karmendriyANi saMyamya ya Aste manasA smaran |
indriyArthAnvimUDhAtmA mithyAcAraH sa ucyate || 6 ||
yastvindriyANi manasA niyamyArabhate'rjuna |
karmendriyaiH karmayogamasaktaH sa viziSyate || 7 ||
niyataM kuru karma tvaM karma jyAyo hyakarmaNaH |
zarIrayAtrApi ca te na prasiddhyedakarmaNaH || 8 ||
yajJArthAtkarmaNo'nyatra loko'yaM karmabandhanaH |
tadarthaM karma kaunteya muktasaGgaH samAcara || 9 ||
sahayajJAH prajAH sRSTvA purovAca prajApatiH |
anena prasaviSyadhvameSa vo'stviSTakAmadhuk || 10 ||
devAnbhAvayatAnena te devA bhAvayantu vaH |
parasparaM bhAvayantaH zreyaH paramavApsyatha || 11 ||
iSTAnbhogAnhi vo devA dAsyante yajJabhAvitAH |
tairdattAnapradAyaibhyo yo bhuGkte stena eva saH || 12 ||
yajJaziSTAzinaH santo mucyante sarvakilbiSaiH |
bhuJjate te tvaghaM pApA ye pacantyAtmakAraNAt || 13 ||
annAdbhavanti bhUtAni parjanyAdannasambhavaH |
yajJAdbhavati parjanyo yajJaH karmasamudbhavaH || 14 ||
karma brahmodbhavaM viddhi brahmAkSarasamudbhavam |
tasmAtsarvagataM brahma nityaM yajJe pratiSThitam || 15 ||
evaM pravartitaM cakraM nAnuvartayatIha yaH |
aghAyurindriyArAmo moghaM pArtha sa jIvati || 16 ||
yastvAtmaratireva syAdAtmatRptazca mAnavaH |
Atmanyeva ca santuSTastasya kAryaM na vidyate || 17 ||
naiva tasya kRtenArtho nAkRteneha kazcana |
na cAsya sarvabhUteSu kazcidarthavyapAzrayaH || 18 ||
tasmAdasaktaH satataM kAryaM karma samAcara |
asakto hyAcarankarma paramApnoti pUruSaH || 19 ||
karmaNaiva hi saMsiddhimAsthitA janakAdayaH |
lokasaGgrahamevApi sampazyankartumarhasi || 20 ||
yadyadAcarati zreSThastattadevetaro janaH |
sa yatpramANaM kurute lokastadanuvartate || 21 ||
na me pArthAsti kartavyaM triSu lokeSu kiJcana |
nAnavAptamavAptavyaM varta eva ca karmaNi || 22 ||
yadi hyahaM na varteyaM jAtu karmaNyatandritaH |
mama vartmAnuvartante manuSyAH pArtha sarvazaH || 23 ||
utsIdeyurime lokA na kuryAM karma cedaham |
saGkarasya ca kartA syAmupahanyAmimAH prajAH || 24 ||
saktAH karmaNyavidvAMso yathA kurvanti bhArata |
kuryAdvidvAMstathAsaktazcikIrSurlokasaGgraham || 25 ||
na buddhibhedaM janayedajJAnAM karmasaGginAm |
joSayetsarvakarmANi vidvAnyuktaH samAcaran || 26 ||
prakRteH kriyamANAni guNaiH karmANi sarvazaH |
ahaGkAravimUDhAtmA kartAhamiti manyate || 27 ||
tattvavittu mahAbAho guNakarmavibhAgayoH |
guNA guNeSu vartanta iti matvA na sajjate || 28 ||
prakRterguNasammUDhAH sajjante guNakarmasu |
tAnakRtsnavido mandAnkRtsnavinna vicAlayet || 29 ||
mayi sarvANi karmANi sannyasyAdhyAtmacetasA |
nirAzIrnirmamo bhUtvA yudhyasva vigatajvaraH || 30 ||
ye me matamidaM nityamanutiSThanti mAnavAH |
zraddhAvanto'nasUyanto mucyante te'pi karmabhiH || 31 ||
ye tvetadabhyasUyanto nAnutiSThanti me matam |
sarvajJAnavimUDhAMstAnviddhi naSTAnacetasaH || 32 ||
sadRzaM ceSTate svasyAH prakRterjJAnavAnapi |
prakRtiM yAnti bhUtAni nigrahaH kiM kariSyati || 33 ||
indriyasyendriyasyArthe rAgadveSau vyavasthitau |
tayorna vazamAgacchettau hyasya paripanthinau || 34 ||
zreyAnsvadharmo viguNaH paradharmAtsvanuSThitAt |
svadharme nidhanaM zreyaH paradharmo bhayAvahaH || 35 ||
arjuna uvAca
atha kena prayukto'yaM pApaM carati pUruSaH |
anicchannapi vArSNeya balAdiva niyojitaH || 36 ||
zrIbhagavAnuvAca
kAma eSa krodha eSa rajoguNasamudbhavaH |
mahAzano mahApApmA viddhyenamiha vairiNam || 37 ||
dhUmenAvriyate vahniryathAdarzo malena ca |
yatholbenAvRto garbhastathA tenedamAvRtam || 38 ||
AvRtaM jJAnametena jJAnino nityavairiNA |
kAmarUpeNa kaunteya duSpUreNAnalena ca || 39 ||
indriyANi mano buddhirasyAdhiSThAnamucyate |
etairvimohayatyeSa jJAnamAvRtya dehinam || 40 ||
tasmAttvamindriyANyAdau niyamya bharatarSabha |
pApmAnaM prajahi hyenaM jJAnavijJAnanAzanam || 41 ||
indriyANi parANyAhurindriyebhyaH paraM manaH |
manasastu parA buddhiryo buddheH paratastu saH || 42 ||
evaM buddheH paraM buddhvA saMstabhyAtmAnamAtmanA |
jahi zatruM mahAbAho kAmarUpaM durAsadam || 43 ||
OM tatsaditi zrImadbhagavadgItAsUpaniSatsu brahmavidyAyAM yogazAstre
zrIkRSNArjunasaMvAde karmayogo nAma tRtIyo'dhyAyaH ||3 ||
About This Stotram
Srimad Bhagawad Gita Chapter 3
Sanskrit Title: श्रीमद्भगवद्गीता मूलम् - तृतीयोऽध्यायः
IAST Transliteration:
Overview
Chapter 3 of the Bhagawad Gita, 'Karmayoga', is of paramount importance as it addresses Arjuna's dilemma about engaging in battle, which he perceives as sinful. Lord Krishna's discourse clarifies the concept of Karma Yoga – the path of selfless action performed without attachment to the fruits of labor. This chapter emphasizes that true renunciation is not abandoning action but performing it with the right attitude and understanding. It teaches that fulfilling one's prescribed duties (svadharma) with dedication and devotion is essential for spiritual progress. The chapter also delves into the concept of Prakriti (nature) and Purusha (consciousness) and how actions are performed by the modes of nature. Understanding and practicing Karmayoga leads to purification of the mind, detachment from worldly desires, and ultimately, liberation (moksha). It provides a practical framework for living a meaningful and spiritually fulfilling life in the midst of worldly responsibilities.
Details
| Attribute | Information |
|---|---|
| Deity | Krishna |
| Author | Vyasa |
| Type | Gita |
| Category | Spiritual Discourse |
| Number of Verses | 44 |
| Origin | The Srimad Bhagawad Gita Chapter 3, titled 'Karmayoga', is an integral part of the epic Mahabharata, specifically the Bhishma Parva. It is a dialogue between Lord Krishna and the warrior prince Arjuna on the battlefield of Kurukshetra. The Bhagawad Gita is considered a foundational scripture in Hinduism, encapsulating philosophical and spiritual teachings. Its composition is traditionally attributed to the Srimant Ved Vyas, who is credited with compiling the Vedas and writing the Mahabharata. The exact date of composition is uncertain, but it is believed to have been composed centuries before the Common Era. |
Benefits of Recitation
- Understanding the nature of action and inaction
- Attaining liberation through selfless action
- Developing equanimity and detachment
- Overcoming delusion and confusion
- Achieving spiritual growth and self-realization
Best Time to Recite
Can be recited at any time, but particularly beneficial during times of confusion, indecision, or when facing challenging situations that require action. Recitation in the morning can set a positive and purposeful tone for the day. It is also studied and contemplated regularly by spiritual seekers.
Historical Context
The Bhagawad Gita, and thus Chapter 3, is embedded within the narrative of the Mahabharata, a vast epic detailing the dynastic struggle between the Kauravas and Pandavas. The dialogue occurs just before the commencement of the Kurukshetra War. Arjuna, overwhelmed by the prospect of fighting his own kin, expresses his despondency to Lord Krishna, who then imparts the divine wisdom of the Gita. The teachings are presented in a conversational format, making complex philosophical concepts accessible. The historical context highlights the relevance of these teachings in addressing human dilemmas and the importance of righteous action even in the face of personal suffering.
Alternate Names
- Karmayoga
- Bhagawad Gita Adhyaya 3
Related Stotrams
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 1
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 2
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 4
Last Updated: 2025-12-01