Srimad Bhagawad Gita Chapter 18
Srimad Bhagawad Gita Chapter 18
Srimad Bhagawad Gita Chapter 18
śrīmadbhagavadgītā mūlam - aṣṭādaśo'dhyāyaḥ
oṃ śrī paramātmane namaḥ
atha aṣṭādaśo'dhyāyaḥ |
mokṣasannyāsayogaḥ
arjuna uvāca
sannyāsasya mahābāho tattvamicchāmi veditum |
tyāgasya ca hṛṣīkeśa pṛthakkeśiniṣūdana || 1 ||
śrībhagavānuvāca
kāmyānāṃ karmaṇāṃ nyāsaṃ sannyāsaṃ kavayo viduḥ |
sarvakarmaphalatyāgaṃ prāhustyāgaṃ vicakṣaṇāḥ || 2 ||
tyājyaṃ doṣavadityeke karma prāhurmanīṣiṇaḥ |
yajñadānatapaḥkarma na tyājyamiti cāpare || 3 ||
niścayaṃ śṛṇu me tatra tyāge bharatasattama |
tyāgo hi puruṣavyāghra trividhaḥ samprakīrtitaḥ || 4 ||
yajñadānatapaḥkarma na tyājyaṃ kāryameva tat |
yajño dānaṃ tapaścaiva pāvanāni manīṣiṇām || 5 ||
etānyapi tu karmāṇi saṅgaṃ tyaktvā phalāni ca |
kartavyānīti me pārtha niścitaṃ matamuttamam || 6 ||
niyatasya tu sannyāsaḥ karmaṇo nopapadyate |
mohāttasya parityāgastāmasaḥ parikīrtitaḥ || 7 ||
duḥkhamityeva yatkarma kāyakleśabhayāttyajet |
sa kṛtvā rājasaṃ tyāgaṃ naiva tyāgaphalaṃ labhet || 8 ||
kāryamityeva yatkarma niyataṃ kriyate'rjuna |
saṅgaṃ tyaktvā phalaṃ caiva sa tyāgaḥ sāttviko mataḥ || 9 ||
na dveṣṭyakuśalaṃ karma kuśale nānuṣajjate |
tyāgī sattvasamāviṣṭo medhāvī chinnasaṃśayaḥ || 10 ||
na hi dehabhṛtā śakyaṃ tyaktuṃ karmāṇyaśeṣataḥ |
yastu karmaphalatyāgī sa tyāgītyabhidhīyate || 11 ||
aniṣṭamiṣṭaṃ miśraṃ ca trividhaṃ karmaṇaḥ phalam |
bhavatyatyāgināṃ pretya na tu sannyāsināṃ kvacit || 12 ||
pañcaitāni mahābāho kāraṇāni nibodha me |
sāṅkhye kṛtānte proktāni siddhaye sarvakarmaṇām || 13 ||
adhiṣṭhānaṃ tathā kartā karaṇaṃ ca pṛthagvidham |
vividhāśca pṛthakceṣṭā daivaṃ caivātra pañcamam || 14 ||
śarīravāṅmanobhiryatkarma prārabhate naraḥ |
nyāyyaṃ vā viparītaṃ vā pañcaite tasya hetavaḥ || 15 ||
tatraivaṃ sati kartāramātmānaṃ kevalaṃ tu yaḥ |
paśyatyakṛtabuddhitvānna sa paśyati durmatiḥ || 16 ||
yasya nāhaṅkṛto bhāvo buddhiryasya na lipyate |
hatvā'pi sa imā~llokānna hanti na nibadhyate || 17 ||
jñānaṃ jñeyaṃ parijñātā trividhā karmacodanā |
karaṇaṃ karma karteti trividhaḥ karmasaṅgrahaḥ || 18 ||
jñānaṃ karma ca kartā ca tridhaiva guṇabhedataḥ |
procyate guṇasaṅkhyāne yathāvacchṛṇu tānyapi || 19 ||
sarvabhūteṣu yenaikaṃ bhāvamavyayamīkṣate |
avibhaktaṃ vibhakteṣu tajjñānaṃ viddhi sāttvikam || 20 ||
pṛthaktvena tu yajjñānaṃ nānābhāvānpṛthagvidhān |
vetti sarveṣu bhūteṣu tajjñānaṃ viddhi rājasam || 21 ||
yattu kṛtsnavadekasminkārye saktamahaitukam |
atattvārthavadalpaṃ ca tattāmasamudāhṛtam || 22 ||
niyataṃ saṅgarahitamarāgadveṣataḥ kṛtam |
aphalaprepsunā karma yattatsāttvikamucyate || 23 ||
yattu kāmepsunā karma sāhaṅkāreṇa vā punaḥ |
kriyate bahulāyāsaṃ tadrājasamudāhṛtam || 24 ||
anubandhaṃ kṣayaṃ hiṃsāmanapekṣya ca pauruṣam |
mohādārabhyate karma yattattāmasamucyate || 25 ||
muktasaṅgo'nahaṃvādī dhṛtyutsāhasamanvitaḥ |
siddhyasiddhyornirvikāraḥ kartā sāttvika ucyate || 26 ||
rāgī karmaphalaprepsurlubdho hiṃsātmako'śuciḥ |
harṣaśokānvitaḥ kartā rājasaḥ parikīrtitaḥ || 27 ||
ayuktaḥ prākṛtaḥ stabdhaḥ śaṭho naiṣkṛtiko'lasaḥ |
viṣādī dīrghasūtrī ca kartā tāmasa ucyate || 28 ||
buddherbhedaṃ dhṛteścaiva guṇatastrividhaṃ śṛṇu |
procyamānamaśeṣeṇa pṛthaktvena dhanañjaya || 29 ||
pravṛttiṃ ca nivṛttiṃ ca kāryākārye bhayābhaye |
bandhaṃ mokṣaṃ ca yā vetti buddhiḥ sā pārtha sāttvikī || 30 ||
yayā dharmamadharmaṃ ca kāryaṃ cākāryameva ca |
ayathāvatprajānāti buddhiḥ sā pārtha rājasī || 31 ||
adharmaṃ dharmamiti yā manyate tamasāvṛtā |
sarvārthānviparītāṃśca buddhiḥ sā pārtha tāmasī || 32 ||
dhṛtyā yayā dhārayate manaḥprāṇendriyakriyāḥ |
yogenāvyabhicāriṇyā dhṛtiḥ sā pārtha sāttvikī || 33 ||
yayā tu dharmakāmārthāndhṛtyā dhārayate'rjuna |
prasaṅgena phalākāṅkṣī dhṛtiḥ sā pārtha rājasī || 34 ||
yayā svapnaṃ bhayaṃ śokaṃ viṣādaṃ madameva ca |
na vimuñcati durmedhā dhṛtiḥ sā pārtha tāmasī || 35 ||
sukhaṃ tvidānīṃ trividhaṃ śṛṇu me bharatarṣabha |
abhyāsādramate yatra duḥkhāntaṃ ca nigacchati || 36 ||
yattadagre viṣamiva pariṇāme'mṛtopamam |
tatsukhaṃ sāttvikaṃ proktamātmabuddhiprasādajam || 37 ||
viṣayendriyasaṃyogādyattadagre'mṛtopamam |
pariṇāme viṣamiva tatsukhaṃ rājasaṃ smṛtam || 38 ||
yadagre cānubandhe ca sukhaṃ mohanamātmanaḥ |
nidrālasyapramādotthaṃ tattāmasamudāhṛtam || 39 ||
na tadasti pṛthivyāṃ vā divi deveṣu vā punaḥ |
sattvaṃ prakṛtijairmuktaṃ yadebhiḥ syāttribhirguṇaiḥ || 40 ||
brāhmaṇakṣatriyaviśāṃ śūdrāṇāṃ ca parantapa |
karmāṇi pravibhaktāni svabhāvaprabhavairguṇaiḥ || 41 ||
śamo damastapaḥ śaucaṃ kṣāntirārjavameva ca |
jñānaṃ vijñānamāstikyaṃ brahmakarma svabhāvajam || 42 ||
śauryaṃ tejo dhṛtirdākṣyaṃ yuddhe cāpyapalāyanam |
dānamīśvarabhāvaśca kṣātraṃ karma svabhāvajam || 43 ||
kṛṣigaurakṣyavāṇijyaṃ vaiśyakarma svabhāvajam |
paricaryātmakaṃ karma śūdrasyāpi svabhāvajam || 44 ||
sve sve karmaṇyabhirataḥ saṃsiddhiṃ labhate naraḥ |
svakarmanirataḥ siddhiṃ yathā vindati tacchṛṇu || 45 ||
yataḥ pravṛttirbhūtānāṃ yena sarvamidaṃ tatam |
svakarmaṇā tamabhyarcya siddhiṃ vindati mānavaḥ || 46 ||
śreyānsvadharmo viguṇaḥ paradharmotsvanuṣṭhitāt |
svabhāvaniyataṃ karma kurvannāpnoti kilbiṣam || 47 ||
sahajaṃ karma kaunteya sadoṣamapi na tyajet |
sarvārambhā hi doṣeṇa dhūmenāgnirivāvṛtāḥ || 48 ||
asaktabuddhiḥ sarvatra jitātmā vigataspṛhaḥ |
naiṣkarmyasiddhiṃ paramāṃ sannyāsenādhigacchati || 49 ||
siddhiṃ prāpto yathā brahma tathāpnoti nibodha me |
samāsenaiva kaunteya niṣṭhā jñānasya yā parā || 50 ||
buddhyā viśuddhayā yukto dhṛtyātmānaṃ niyamya ca |
śabdādīnviṣayāṃstyaktvā rāgadveṣau vyudasya ca || 51 ||
viviktasevī laghvāśī yatavākkāyamānasaḥ |
dhyānayogaparo nityaṃ vairāgyaṃ samupāśritaḥ || 52 ||
ahaṅkāraṃ balaṃ darpaṃ kāmaṃ krodhaṃ parigraham |
vimucya nirmamaḥ śānto brahmabhūyāya kalpate || 53 ||
brahmabhūtaḥ prasannātmā na śocati na kāṅkṣati |
samaḥ sarveṣu bhūteṣu madbhaktiṃ labhate parām || 54 ||
bhaktyā māmabhijānāti yāvānyaścāsmi tattvataḥ |
tato māṃ tattvato jñātvā viśate tadanantaram || 55 ||
sarvakarmāṇyapi sadā kurvāṇo madvyapāśrayaḥ |
matprasādādavāpnoti śāśvataṃ padamavyayam || 56 ||
cetasā sarvakarmāṇi mayi sannyasya matparaḥ |
buddhiyogamupāśritya maccittaḥ satataṃ bhava || 57 ||
maccittaḥ sarvadurgāṇi matprasādāttariṣyasi |
atha cettvamahaṅkārānna śroṣyasi vinaṅkṣyasi || 58 ||
yadahaṅkāramāśritya na yotsya iti manyase |
mithyaiṣa vyavasāyaste prakṛtistvāṃ niyokṣyati || 59 ||
svabhāvajena kaunteya nibaddhaḥ svena karmaṇā |
kartuṃ necchasi yanmohātkariṣyasyavaśo'pi tat || 60 ||
īśvaraḥ sarvabhūtānāṃ hṛddeśe'rjuna tiṣṭhati |
bhrāmayansarvabhūtāni yantrārūḍhāni māyayā || 61 ||
tameva śaraṇaṃ gaccha sarvabhāvena bhārata |
tatprasādātparāṃ śāntiṃ sthānaṃ prāpsyasi śāśvatam || 62 ||
iti te jñānamākhyātaṃ guhyādguhyataraṃ mayā |
vimṛśyaitadaśeṣeṇa yathecchasi tathā kuru || 63 ||
sarvaguhyatamaṃ bhūyaḥ śṛṇu me paramaṃ vacaḥ |
iṣṭo'si me dṛḍhamiti tato vakṣyāmi te hitam || 64 ||
manmanā bhava madbhakto madyājī māṃ namaskuru |
māmevaiṣyasi satyaṃ te pratijāne priyo'si me || 65 ||
sarvadharmānparityajya māmekaṃ śaraṇaṃ vraja |
ahaṃ tvā sarvapāpebhyo mokṣayiṣyāmi mā śucaḥ || 66 ||
idaṃ te nātapaskāya nābhaktāya kadācana |
na cāśuśrūṣave vācyaṃ na ca māṃ yo'bhyasūyati || 67 ||
ya imaṃ paramaṃ guhyaṃ madbhakteṣvabhidhāsyati |
bhaktiṃ mayi parāṃ kṛtvā māmevaiṣyatyasaṃśayaḥ || 68 ||
na ca tasmānmanuṣyeṣu kaścinme priyakṛttamaḥ |
bhavitā na ca me tasmādanyaḥ priyataro bhuvi || 69 ||
adhyeṣyate ca ya imaṃ dharmyaṃ saṃvādamāvayoḥ |
jñānayajñena tenāhamiṣṭaḥ syāmiti me matiḥ || 70 ||
śraddhāvānanasūyaśca śṛṇuyādapi yo naraḥ |
so'pi muktaḥ śubhāఁllokānprāpnuyātpuṇyakarmaṇām || 71 ||
kaccidetacchrutaṃ pārtha tvayaikāgreṇa cetasā |
kaccidajñānasammohaḥ pranaṣṭaste dhanañjaya || 72 ||
arjuna uvāca
naṣṭo mohaḥ smṛtirlabdhā tvatprasādānmayācyuta |
sthito'smi gatasandehaḥ kariṣye vacanaṃ tava || 73 ||
sañjaya uvāca
ityahaṃ vāsudevasya pārthasya ca mahātmanaḥ |
saṃvādamimamaśrauṣamadbhutaṃ romaharṣaṇam || 74 ||
vyāsaprasādācchrutavānetadguhyamahaṃ param |
yogaṃ yogeśvarātkṛṣṇātsākṣātkathayataḥ svayam || 75 ||
rājansaṃsmṛtya saṃsmṛtya saṃvādamimamadbhutam |
keśavārjunayoḥ puṇyaṃ hṛṣyāmi ca muhurmuhuḥ || 76 ||
tacca saṃsmṛtya saṃsmṛtya rūpamatyadbhutaṃ hareḥ |
vismayo me mahānrājanhṛṣyāmi ca punaḥ punaḥ || 77 ||
yatra yogeśvaraḥ kṛṣṇo yatra pārtho dhanurdharaḥ |
tatra śrīrvijayo bhūtirdhruvā nītirmatirmama || 78 ||
oṃ tatsaditi śrīmadbhagavadgītāsūpaniṣatsu brahmavidyāyāṃ yogaśāstre
śrīkṛṣṇārjunasaṃvāde mokṣasannyāsayogo nāmāṣṭādaśo'dhyāyaḥ || 18 ||
About This Stotram
Srimad Bhagawad Gita Chapter 18
Sanskrit Title: श्रीमद्भगवद्गीता मूलम् - अष्टादशोऽध्यायः
IAST Transliteration:
Overview
Chapter 18 of the Bhagavad Gita is of paramount importance as it serves as the concluding discourse, synthesizing all the preceding teachings. It elaborates on the concept of 'tyaga' (renunciation) and 'sannyasa' (renunciation of action and its fruits), distinguishing between different types of renunciation based on the three gunas (sattva, rajas, tamas). Lord Krishna clarifies that true renunciation is not the abandonment of all actions, but the renunciation of the desire for the fruits of actions. This chapter provides a comprehensive understanding of the nature of the Self, the Supreme Being, the universe, and the path to ultimate freedom. It emphasizes the importance of performing one's prescribed duties with detachment and devotion, ultimately leading to spiritual liberation. The chapter also delves into the three types of knowledge, actions, doers, intellects, determination, and happiness, all categorized according to the three gunas, offering a complete framework for spiritual understanding and practice.
Details
| Attribute | Information |
|---|---|
| Deity | Krishna |
| Author | Vyasa |
| Type | Chapter |
| Category | Gita |
| Number of Verses | 79 |
| Origin | This stotram is the eighteenth and final chapter of the Srimad Bhagavad Gita, a foundational scripture in Hinduism. The Bhagavad Gita is part of the epic Mahabharata, specifically within the Bhishma Parva. It is believed to have been composed by the Srimant Ved Vyas, traditionally considered the compiler of the Vedas and the author of the Mahabharata. The exact date of composition is uncertain, but it is generally placed within the period of the Mahabharata's formation, likely between the 5th and 2nd centuries BCE. This chapter, titled 'Moksha Sannyasa Yoga' (The Yoga of Renunciation for Liberation), is the culmination of the Bhagavad Gita's teachings, summarizing and elaborating on the concepts of renunciation (sannyasa) and abandonment (tyaga) as pathways to liberation (moksha). It concludes the dialogue between Lord Krishna and Arjuna. |
Benefits of Recitation
- Attainment of liberation (Moksha)
- Understanding the true nature of renunciation and action
- Discernment between sattvic, rajasic, and tamasic qualities
- Knowledge of the three types of happiness
- Realization of the Supreme Being
Best Time to Recite
Daily recitation, especially in the morning or evening. Particularly beneficial during periods of introspection, spiritual seeking, or when facing difficult decisions. It is also recited during religious ceremonies and festivals related to the Bhagavad Gita.
Historical Context
Chapter 18 is the final chapter of the Srimad Bhagavad Gita, which is embedded within the epic Mahabharata. The Mahabharata is attributed to the Srimant Ved Vyas. The dialogue between Lord Krishna and Arjuna takes place on the battlefield of Kurukshetra just before the start of the great war. This chapter encapsulates the essence of the Gita's teachings, providing a definitive conclusion to the philosophical and spiritual discourse. It is considered a distillation of Vedic and Upanishadic wisdom, presented in an accessible narrative form. The concepts discussed, such as the gunas and their influence on human nature and actions, have had a and lasting impact on Indian philosophy and spirituality.
Alternate Names
- Moksha Sannyasa Yoga
- The Yoga of Renunciation for Liberation
Related Stotrams
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 1
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 2
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 15
Last Updated: 2025-12-01