Srimad Bhagawad Gita Chapter 11
Srimad Bhagawad Gita Chapter 11
Srimad Bhagawad Gita Chapter 11
śrīmadbhagavadgītā mūlam - ekādaśo'dhyāyaḥ
oṃ śrī paramātmane namaḥ
atha ekādaśo'dhyāyaḥ |
viśvarūpasandarśanayogaḥ
arjuna uvāca
madanugrahāya paramaṃ guhyamadhyātmasañjñitam |
yattvayoktaṃ vacastena moho'yaṃ vigato mama || 1 ||
bhavāpyayau hi bhūtānāṃ śrutau vistaraśo mayā |
tvattaḥ kamalapatrākṣa māhātmyamapi cāvyayam || 2 ||
evametadyathāttha tvamātmānaṃ parameśvara |
draṣṭumicchāmi te rūpamaiśvaraṃ puruṣottama || 3 ||
manyase yadi tacchakyaṃ mayā draṣṭumiti prabho |
yogeśvara tato me tvaṃ darśayātmānamavyayam || 4 ||
śrībhagavānuvāca
paśya me pārtha rūpāṇi śataśo'tha sahasraśaḥ |
nānāvidhāni divyāni nānāvarṇākṛtīni ca || 5 ||
paśyādityānvasūnrudrānaśvinau marutastathā |
bahūnyadṛṣṭapūrvāṇi paśyāścaryāṇi bhārata || 6 ||
ihaikasthaṃ jagatkṛtsnaṃ paśyādya sacarācaram |
mama dehe guḍākeśa yaccānyaddraṣṭumicchasi || 7 ||
na tu māṃ śakyase draṣṭumanenaiva svacakṣuṣā |
divyaṃ dadāmi te cakṣuḥ paśya me yogamaiśvaram || 8 ||
sañjaya uvāca
evamuktvā tato rājanmahāyogeśvaro hariḥ |
darśayāmāsa pārthāya paramaṃ rūpamaiśvaram || 9 ||
anekavaktranayana-manekādbhutadarśanam |
anekadivyābharaṇaṃ divyānekodyatāyudham || 10 ||
divyamālyāmbaradharaṃ divyagandhānulepanam |
sarvāścaryamayaṃ devamanantaṃ viśvatomukham || 11 ||
divi sūryasahasrasya bhavedyugapadutthitā |
yadi bhāḥ sadṛśī sā syādbhāsastasya mahātmanaḥ || 12 ||
tatraikasthaṃ jagatkṛtsnaṃ pravibhaktamanekadhā |
apaśyaddevadevasya śarīre pāṇḍavastadā || 13 ||
tataḥ sa vismayāviṣṭo hṛṣṭaromā dhanañjayaḥ |
praṇamya śirasā devaṃ kṛtāñjalirabhāṣata || 14 ||
arjuna uvāca
paśyāmi devāṃstava deva dehe sarvāṃstathā bhūtaviśeṣasaṅghān|
brahmāṇamīśaṃ kamalāsanastha-mṛṣīṃśca sarvānuragāṃśca divyān || 15 ||
anekabāhūdaravaktranetraṃ paśyāmi tvāṃ sarvato'nantarūpam|
nāntaṃ na madhyaṃ na punastavādiṃ paśyāmi viśveśvara viśvarūpa || 16 ||
kirīṭinaṃ gadinaṃ cakriṇaṃ ca tejorāśiṃ sarvato dīptimantam|
paśyāmi tvāṃ durnirīkṣyaṃ samantāddīptānalārkadyutimaprameyam || 17 ||
tvamakṣaraṃ paramaṃ veditavyaṃ tvamasya viśvasya paraṃ nidhānam|
tvamavyayaḥ śāśvatadharmagoptā sanātanastvaṃ puruṣo mato me || 18 ||
anādimadhyāntamanantavīrya-manantabāhuṃ śaśisūryanetram|
paśyāmi tvāṃ dīptahutāśavaktraṃ svatejasā viśvamidaṃ tapantam || 19 ||
dyāvāpṛthivyoridamantaraṃ hi vyāptaṃ tvayaikena diśaśca sarvāḥ|
dṛṣṭvādbhutaṃ rūpamugraṃ tavedaṃ lokatrayaṃ pravyathitaṃ mahātman || 20 ||
amī hi tvāṃ surasaṅghā viśanti kecidbhītāḥ prāñjalayo gṛṇanti|
svastītyuktvā maharṣisiddhasaṅghāḥ stuvanti tvāṃ stutibhiḥ puṣkalābhiḥ || 21 ||
rudrādityā vasavo ye ca sādhyā viśve'śvinau marutaścoṣmapāśca|
gandharvayakṣāsurasiddhasaṅghā vīkṣante tvāṃ vismitāścaiva sarve || 22 ||
rūpaṃ mahatte bahuvaktranetraṃ mahābāho bahubāhūrupādam|
bahūdaraṃ bahudaṃṣṭrākarālaṃ dṛṣṭvā lokāḥ pravyathitāstathāham || 23 ||
nabhaḥspṛśaṃ dīptamanekavarṇaṃ vyāttānanaṃ dīptaviśālanetram|
dṛṣṭvā hi tvāṃ pravyathitāntarātmā dhṛtiṃ na vindāmi śamaṃ ca viṣṇo || 24 ||
daṃṣṭrākarālāni ca te mukhāni dṛṣṭvaiva kālānalasannibhāni|
diśo na jāne na labhe ca śarma prasīda deveśa jagannivāsa || 25 ||
amī ca tvāṃ dhṛtarāṣṭrasya putrāḥ sarve sahaivāvanipālasaṅghaiḥ|
bhīṣmo droṇaḥ sūtaputrastathāsau sahāsmadīyairapi yodhamukhyaiḥ || 26 ||
vaktrāṇi te tvaramāṇā viśanti daṃṣṭrākarālāni bhayānakāni|
kecidvilagnā daśanāntareṣu sandṛśyante cūrṇitairuttamāṅgaiḥ || 27 ||
yathā nadīnāṃ bahavo'mbuvegāḥ samudramevābhimukhā dravanti|
tathā tavāmī naralokavīrā viśanti vaktrāṇyabhivijvalanti || 28 ||
yathā pradīptaṃ jvalanaṃ pataṅgā viśanti nāśāya samṛddhavegāḥ|
tathaiva nāśāya viśanti lokāstavāpi vaktrāṇi samṛddhavegāḥ || 29 ||
lelihyase grasamānaḥ samantāllokānsamagrā-nvadanairjvaladbhiḥ|
tejobhirāpūrya jagatsamagraṃ bhāsastavogrāḥ pratapanti viṣṇo || 30 ||
ākhyāhi me ko bhavānugrarūpo namo'stu te devavara prasīda|
vijñātumicchāmi bhavantamādyaṃ na hi prajānāmi tava pravṛttim || 31 ||
śrībhagavānuvāca
kālo'smi lokakṣayakṛtpravṛddho lokānsamāhartumiha pravṛttaḥ|
ṛte'pi tvāṃ na bhaviṣyanti sarve ye'vasthitāḥ pratyanīkeṣu yodhāḥ || 32 ||
tasmāttvamuttiṣṭha yaśo labhasva jitvā śatrūnbhuṅkṣva rājyaṃ samṛddham|
mayaivaite nihatāḥ pūrvameva nimittamātraṃ bhava savyasācin || 33 ||
droṇaṃ ca bhīṣmaṃ ca jayadrathaṃ ca karṇaṃ tathānyānapi yodhavīrān|
mayā hatāṃstvaṃ jahi mā vyathiṣṭhā yudhyasva jetāsi raṇe sapatnān || 34 ||
sañjaya uvāca
etacchrutvā vacanaṃ keśavasya kṛtāñjalirvepamānaḥ kirīṭī|
namaskṛtvā bhūya evāha kṛṣṇaṃ sagadgadaṃ bhītabhītaḥ praṇamya || 35 ||
arjuna uvāca
sthāne hṛṣīkeśa tava prakīrtyā jagatprahṛṣyatyanurajyate ca|
rakṣāṃsi bhītāni diśo dravanti sarve namasyanti ca siddhasaṅghāḥ || 36 ||
kasmācca te na nameranmahātmangarīyase brahmaṇo'pyādikartre|
ananta deveśa jagannivāsa tvamakṣaraṃ sadasattatparaṃ yat || 37 ||
tvamādidevaḥ puruṣaḥ purāṇastvamasya viśvasya paraṃ nidhānam|
vettāsi vedyaṃ ca paraṃ ca dhāma tvayā tataṃ viśvamanantarūpa || 38 ||
vāyuryamo'gnirvaruṇaḥ śaśāṅkaḥ prajāpatistvaṃ prapitāmahaśca|
namo namaste'stu sahasrakṛtvaḥ punaśca bhūyo'pi namo namaste || 39 ||
namaḥ purastādatha pṛṣṭhataste namo'stu te sarvata eva sarva|
anantavīryāmitavikramastvaṃ sarvaṃ samāpnoṣi tato'si sarvaḥ || 40 ||
sakheti matvā prasabhaṃ yaduktaṃ he kṛṣṇa he yādava he sakheti|
ajānatā mahimānaṃ tavedaṃ mayā pramādātpraṇayena vāpi || 41 ||
yaccāvahāsārthamasatkṛto'si vihāraśayyāsanabhojaneṣu|
eko'thavāpyacyuta tatsamakṣaṃ tatkṣāmaye tvāmahamaprameyam || 42 ||
pitāsi lokasya carācarasya tvamasya pūjyaśca gururgarīyān|
na tvatsamo'styabhyadhikaḥ kuto'nyo lokatraye'pyapratimaprabhāva || 43 ||
tasmātpraṇamya praṇidhāya kāyaṃ prasādaye tvāmahamīśamīḍyam|
piteva putrasya sakheva sakhyuḥ priyaḥ priyāyārhasi deva soḍhum || 44 ||
adṛṣṭapūrvaṃ hṛṣito'smi dṛṣṭvā bhayena ca pravyathitaṃ mano me|
tadeva me darśaya devarūpaṃ prasīda deveśa jagannivāsa || 45 ||
kirīṭinaṃ gadinaṃ cakrahastamicchāmi tvāṃ draṣṭumahaṃ tathaiva|
tenaiva rūpeṇa caturbhujena sahasrabāho bhava viśvamūrte || 46 ||
śrībhagavānuvāca
mayā prasannena tavārjunedaṃ rūpaṃ paraṃ darśitamātmayogāt|
tejomayaṃ viśvamanantamādyaṃ yanme tvadanyena na dṛṣṭapūrvam || 47 ||
na vedayajñādhyayanairna dānairna ca kriyābhirna tapobhirugraiḥ|
evaṃrūpaḥ śakya ahaṃ nṛloke draṣṭuṃ tvadanyena kurupravīra || 48 ||
mā te vyathā mā ca vimūḍhabhāvo dṛṣṭvā rūpaṃ ghoramīdṛṅmamedam|
vyapetabhīḥ prītamanāḥ punastvaṃ tadeva me rūpamidaṃ prapaśya || 49 ||
sañjaya uvāca
ityarjunaṃ vāsudevastathoktvā svakaṃ rūpaṃ darśayāmāsa bhūyaḥ|
āśvāsayāmāsa ca bhītamenaṃ bhūtvā punaḥ saumyavapurmahātmā || 50 ||
arjuna uvāca
dṛṣṭvedaṃ mānuṣaṃ rūpaṃ tava saumyaṃ janārdana |
idānīmasmi saṃvṛttaḥ sacetāḥ prakṛtiṃ gataḥ || 51 ||
śrībhagavānuvāca
sudurdarśamidaṃ rūpaṃ dṛṣṭavānasi yanmama |
devā apyasya rūpasya nityaṃ darśanakāṅkṣiṇaḥ || 52 ||
nāhaṃ vedairna tapasā na dānena na cejyayā |
śakya evaṃvidho draṣṭuṃ dṛṣṭavānasi māṃ yathā || 53 ||
bhaktyā tvananyayā śakya ahamevaṃvidho'rjuna |
jñātuṃ draṣṭuṃ ca tattvena praveṣṭuṃ ca parantapa || 54 ||
matkarmakṛnmatparamo madbhaktaḥ saṅgavarjitaḥ |
nirvairaḥ sarvabhūteṣu yaḥ sa māmeti pāṇḍava || 55 ||
oṃ tatsaditi śrīmadbhagavadgītāsūpaniṣatsu brahmavidyāyāṃ yogaśāstre
śrīkṛṣṇārjunasaṃvāde viśvarūpadarśanayogo nāmaikādaśo'dhyāyaḥ ||11 ||
About This Stotram
Srimad Bhagawad Gita Chapter 11
Sanskrit Title: श्रीमद्भगवद्गीता मूलम् - एकादशोऽध्यायः
IAST Transliteration:
Overview
Chapter 11 of the Bhagawad Gita is of immense spiritual significance. It is the climax of Arjuna's spiritual journey within the Gita, where he requests to see the divine form of Lord Krishna. Krishna then grants him divine vision, revealing His all-pervading, cosmic form, encompassing all of creation, time, and space. This vision instills awe, fear, and devotion in Arjuna. It demonstrates the omnipotence, omnipresence, and transcendental nature of the Divine. The chapter emphasizes that while the Divine is beyond human comprehension, it can be perceived through devotion and divine grace. It serves as a powerful testament to the ultimate reality and the relationship between the individual soul and the Supreme Being.
Details
| Attribute | Information |
|---|---|
| Deity | Lord Krishna |
| Author | Vyasa |
| Type | Chapter of a larger scripture |
| Category | Gita Adhyaya |
| Number of Verses | 56 |
| Origin | This stotram is the eleventh chapter of the Srimad Bhagawad Gita, a foundational scripture in Hinduism. The Bhagawad Gita is presented as a dialogue between Lord Krishna and the Pandava prince Arjuna on the battlefield of Kurukshetra. This specific chapter, known as the 'Vishwaroopa Sandarshana Yoga' (The Yoga of the Vision of the Cosmic Form), is a pivotal moment where Lord Krishna reveals His divine, universal form to Arjuna. The Bhagawad Gita itself is believed to have been composed by the Srimant Ved Vyas, the compiler of the Vedas and the Mahabharata, though the exact date of composition is debated among scholars, with estimates ranging from the 5th to the 2nd century BCE. |
Benefits of Recitation
- Removal of ignorance and delusion
- Gaining divine vision and understanding
- Deepening devotion and faith
- Understanding the cosmic nature of the Divine
- Attaining spiritual liberation
Best Time to Recite
Can be recited at any time, but particularly beneficial during periods of spiritual seeking, doubt, or when seeking a deeper connection with the Divine. Reciting it during morning or evening prayers is common.
Historical Context
The Srimad Bhagawad Gita is part of the epic Mahabharata, attributed to the Srimant Ved Vyas. The dialogue takes place just before the commencement of the Kurukshetra War. Arjuna, overwhelmed by the prospect of fighting his own kin, falls into despair and seeks guidance from his charioteer, Lord Krishna. The Gita, and specifically Chapter 11, is considered a distillation of Vedic philosophy and a guide for righteous living and spiritual realization. While the exact historical period of its composition is debated, it is widely accepted as a text that has shaped Hindu thought and practice for millennia.
Alternate Names
- Vishwaroopa Sandarshana Yoga
- The Yoga of the Vision of the Cosmic Form
Related Stotrams
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 1
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 12
- Srimad Bhagawad Gita Chapter 15
- Vishnu Sahasranama
Last Updated: 2025-12-01